Edshultshall

Ägogränsen mellan dessa hemman går fortfarande genom samhället. Troligen var det så att den äldsta strandbebyggelsen, som nämns första gången 1610, låg under Edshult, men växte och trängde in på Barreviks utmarker. En viss förvirring rådde sedan om hur man från officiellt håll skulle benämna fiskeläget; ibland har man kallat det Hallen, ibland Stranden under Barrevik. Det mest förvirrande är att 1610 kallas fiskeläget Barrevik under Edshult. Det är inte förrän 1825 som man finner namnformen Edshultshall.

Edshultshall har aldrig varit något stort fiskeläge. På skifteskartan över Edshult från 1788 finns fyra bostadshus markerade. Tillgången på sill vid samma tid innebar att samhället utvidgades. Husförhörslängden för tiden 1789-94 tar upp 7 familjer. 1803 hade samhället 11 boningshus och 10 uthus, fyra sjöbodar samt fyra hus för trankokning. Resterna av en grumsedamm från denna tid finns fortfarande kvar.

När sillen försvann fortsatte man med annat fiske. Från 1832, när seglationen delvis släpptes fri, ägnade man sig åt fraktfart vid sidan om storsjöfisket. I koleraepidemin 1853 dog 23 personer, dvs. 1/3 av Edshultshalls befolkning. Samhället gick tillbaka, hus stod tomma, och under en period hade man endast en fiskeskuta i fiskeläget. Så småningom hämtade sig Edshultshall, och 1883 fanns tre skutor som bedrev storsjöfiske. 1890 fanns 40 bostadshus och ca. 200 invånare. Verksamheten ökade och 1897 fanns inte mindre än nio rederier i det lilla samhället.

En stor epok för Edshultshall var Islandsfisket. År 1925, när fraktfarten inte längre var lönsam och makrilldörjet hade upphört, begav sig Oscar Gustafsson med sin kutter Rudolf till Island för att fiska med drivgarn. Han fick snart flera efterföljare. Som mest var det 13 båtar från Edshultshall som var ute på detta fiske.

Trots motgångarna för kustsamhällena under andra världskriget överlevde Edshultshall. Så sent som 1950 var så gott som alla yrkesverksamma i samhället skeppare. Med Islandsfiskets begränsning 1955 drog man in på fisket men fortsatte med fraktfartyg. Man satsade då på större fartyg av stål, ofta inköpta från utlandet. 1985 såldes 700-tonnaren Windö vilket innebar slutet på den fraktepoken. Vid senaste sekelskiftet påbörjades dock en ny, då det lokala företaget Pallas Oil skaffade några tank- och fraktfartyg.