Flatön och Malön

Flatön är en grön ö med mycket skog, klippor, små stugor och en kyrka. På 1800-talet levde människorna här isolerat, utan några fasta förbindelser med Orust. De livnärde sig som jordbrukare, fiskare och båtbyggare. En handelsbod kom till vid "Stätte brygga", känd under namnet "Handelsman Flinks", blev mycket populär och från slutet av 1800-talet lade ångbåten till dagligen. Flinks handelsbod står fortfarande kvar i samma skick och affärerna blomstrar. Här kan man handla en strut karameller eller trevliga souvenirer.

Malön är kargare och var förr ingen badort, utan snarare ett vackert naturområde i en lugn och ostörd miljö. Här fanns ett trankokeri och en fabrik som tillverkade sillolja och konstgödsel. Fabriken gjordes om till fiskmjölsfabrik och byggdes ut på 1900-talet, vilket blev avgörande för öns utveckling.

När man skriver om Flatön och Malön finns det en person som man inte kan glömma bort, nämligen Evert Taube. I "Jag kommer av ett brusand' hav" skriver han:

"Jag minns hur förtjust jag blev i detta för mig nya land, Ängön-Flatön. För mig var folket ett nytt slags folk. Jag hade aldrig träffat skärgårdsbor som var jordbrukare, skogsägare och samtidigt skeppare och sjömän på världshaven och i kustfart. Där såg jag blommande gårdar mellan hundra meter höga berg, röda sandvägar som ledde till bryggor där det låg blänkande galeaser, nymålade och pyntade. Och där satt kvinnor på däcken och sydde och virkade plagg eller lappsalvade tackling och oljade stänger."

För övrigt ansåg Taube att "Flatön" var ett uselt namn på en bergig bohusö.