Mollösund

På 1750-talet kom sillen tillbaka. Befolkningen ökade till 430 personer. Nu öppnades många krogar, där folk spenderade sina pengar. Stora mängder tran kokades i trankokerierna. Tran är en olja som utvinns ur sill och användes förr till bland annat belysning.

Så småningom skaffades bättre fiskebåtar för havsfisket; man drog upp torsk, makrill och långa. Långan saltades och torkades upphängd på träställningar. Därefter blev den "lutfisk" på julborden. Denna procedur görs än idag och lukten av "långa på tork" känns väl igen av alla boende vid kusterna.

På 1700-talet var husen i Mollösund röda eller omålade och till de flesta husen fanns en sjöbod. Vid huvudgatan nere vid hamnen, Gatan kallad eftersom det bara finns en, kan man promenera och titta på de vackra skeppar- och fiskarbostäderna från denna tid. Ivar Lo Johansson, som var sommargäst i Mollösund under många år, sade följande om Gatan:

"Vore jag musiker skulle jag komponera Mollösundsgatans symfoni, när blåsten visslar på denna underbara gata, som jag älskar. Ett stort musikaliskt epos är du."

I början av 1900-talet hade Mollösund som mest 1000 invånare, vilket gjorde det till ett av Sveriges största fiskelägen. Under sommaren blommar samhället upp, då restauranger och kiosker öppnar dörrarna för besökare. Ett hembygdsmuseum finns där man kan se hur fiskarbefolkningen levde förr.