Skräckhistoria av Emelie

Spökhästen

-Tyst, väste Elsa.
-Vad? sa Nils.
-Kolla hästen där borta, sa Elsa och pekade ut över åkern. Där galopperade en vit häst, hästen var nästan genomskinlig. Han dansade nästan fram. Och helt plötsligt hörde jag ett hemskt ljud. Hästen blev som hypnotiserad. Han sprang fram till ett träd. Och sen gjorde han någon sorts dans, och sen la han sig bara ner. Den stängde ögonen och ljudet slutade, vi förstod allihopa. Han var död. Han skulle aldrig komma tillbaka - trodde vi!

Jag, Evert, Elsa och Nils hade varit ute på ängen och letat efter min borttappade ficklampa, men vi hade bara sett en häst falla död ner. Hästen hette Willy, ridskolans största och starkaste häst! Dagen efter i skolan kunde vi knappt koncentrera oss. Vi tänkte bara på Willy. På kvällen ringde Elsa och Evert och undrade om jag ville följa med till ängen. Jag sa ja. De hade ringt Nils, men han skulle till sin mormor och morfar.

När vi kom till ängen låg Willy kvar. Men helt plötsligt började ljudet igen och Willy började sin underliga dans igen. Jag skrek till av skräck när Willy började en snabb dans mot oss. Vi sprang så fort vi bara kunde och stannade inte förrän vi var innanför ytterdörren i mitt hus. Vi drack varm choklad och Evert och Elsa gick hem till sig. Jag somnade nästan direkt efter att de hade gått.

Nästa dag berättade vi allt för Nils i skolan. Han blev rätt paff. Vi kunde knappt koncentrera oss i skolan.
-Hedvig, svara på frågan, sa fröken. Vad hette kungen?.
-Magnus Ladulås, sa jag. Hela klassen gapskratta och jag skämdes.  

Sen på kvällen var vi på åkern och vi hörde ljudet och Willy började att dansa. En ekorre kom fram och blev hypnotiserad. Vi hörde en hes röst säga:
-Välkommen till Djävulens dal.

Jag visste att Willy alltid skulle fortsätta spöka men han skulle aldrig lura med mig till Djävulens Dal!

SLUT!