Skräckhistoria av Sara

Det var kolsvart och det regnade jätte mycke ute, så hon bestämde sig för att ta en genväg. Hon gick igenom kyrkogården. Hon var inte rädd trots att hon hade sett den hemska skräckfilmen, utan gick lugnt och stilla mot kyrkogården.

Men när hon skulle öppna grinden dit in så gnisslade den på ett otäckt sätt. Plötsligt känner hon rädslan komma i magen och hon börjar springa. När hon kommit halvvägs på grus gången ser hon skugga och någon ropar hennes namn. Då blev hon livrädd.

Hon blev livrädd och började skrika och springa det fortaste hon kunde. När hon var framme vid det gamla trädet lade någon fällben på henne och plötsligt blev allting svart runt omkring henne.

Hon märkte att hon låg i en kista och att det satt en massa skelett i kyrkbänkarna. Jennie blev så rädd så att hon skrek. Hon tog sig ut kistan och sprang mot dörrarna, men när hon försökte öppna dom märkte hon att dörrarna var låsta.

Nu kände Jennie sig panikslagen och när hon vände sig om såg hon att alla skelett hade börjat gå emot henne. Precis när hon kände att en av dom fick tag i henne blev allting ljust igen och armen hon kände runt sig var hennes mammas. Jennie blev så glad över att få se sin mamma. Jennie frågade om det varit mamman som ropat på henne, men då sa hennes mamma att hon inte hade ropat på henne. Då blev Jennie rädd och undrade vem det hade kunde ha varit.