Du är här:
Katt i bostadsområde
När det gäller katter i bostadsområden arbetar miljö- och byggnadsförvaltningen utifrån miljöbalken och djurskyddslagen
Miljöbalken 9 kap. 3 §. Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 36 §. Observera att kattens avföring kan innehålla en parasit Toxoplasma, som kan smitta människor och djur. De flesta personer som blir smittade får inga sjukdomssymtom men om en gravid kvinna smittas finns det en risk för att barnet föds med hjärnskador. Rättsläget gällande miljöbalken är idag något oklart när det gäller katter i bostadsområden. Men miljö- och byggnadsenhetens generella bedömning är att tamkatter inte utgör en olägenhet enligt miljöbalkens definition i 9 kap. 3 §. Praxis innebär därmed att det är upp till den som vill hålla katter borta från sin tomt att själv skydda sig, genom att till exempel sätta nät över sandlådor, stänka citronsyra i buskar och liknande eller duscha vatten på katten. Djurskyddslag (1988:534) En kattägare ska ta hänsyn mot sin omgivning och bevaka eventuella olägenheter som kan uppkomma samt att sköta sin katt på ett ansvarsfullt sätt. Under förutsättning att kattägaren sköter sin katt kan miljö- och byggnadsenheten inte vidta några åtgärder när det gäller tamkatter och dess naturliga behov. Situationer ser dock olika ut gällande olägenheter och prövas därför individuellt utifrån gällande lagstiftning och praxis. Utöver miljöbalken och djurskyddslagen finns ytterligare en lag som kan bli aktuell i sammanhanget. Den inriktar sig på hundar, men kan bli betydande när det gäller katter som anses förvildade. Polisen kan besluta om avlivning om en vildkatt orsakar skador eller utgör en direkt fara. Lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter ![]() |
Kontaktuppgifter:
Miljö- och byggnadsförvaltningen miljo@orust.se |