Malö - röse

Bronsåldersröse på Malö

Under bronsåldern var röset den vanligaste begravningsformen för de mäktiga i samhället. Till skillnad från stenåldersgravarna var rösen alltid individuella gravar. Ett röse ligger ofta uppe på ett
bergskrön invid bronsålderns vattenleder. Rösena användes för-
modligen även som landmärken och hjälp vid navigering. Själva graven i mitten av röset kunde vara av sten, men senare även av trä. Det förekom även att den döde brändes och att man lade askan och de brända benen i röset.

De rösen vi kan se i dag är nästan alltid rörda och plundrade av senare generationer, och deras ursprungliga form har gått för-
lorad. En del av rösena hade förmodligen en mer geometrisk form
och en mer slät och jämn utsida.

År 1884 hittade man i Ellösefjorden ett bronssvärd. Svärdet stod fast i havsbottnen med bara fästet uppstickande ur gyttjan. Det
är 101 cm långt och ett av de längsta bronsålderssvärden som
vi har hittat i Sverige.

Läs mer om bronsåldern på Orust