Orusts historia - 1600-talet

Under 1600-talet drabbades bohusläningarna av flera krig, eller fejder som de här kallades. Sverige erövrade 1658 Bohuslän med flera andra landskap. Denna erövring kom att bli bestående.

Bohuslän hade sedan medeltiden varit ett rikt landskap främst beroende på fisket och tillgången på skog. Men 1658 var förhållandena annorlunda, skogen var skövlad, fisket var mindre givande och jordbruket var hämmat på grund av alla krig. Landskapets ekonomiska utveckling hade därför avstannat. Det var främst för sitt strategiska läge som Bohuslän var intressant för Sverige. Kriget hade tärt hårt på den svenska statskassan. Man hade bland annat lånat pengar av den rike adelsmannen Per Brahe. För sin fordran fick han Orust och Tjörn i pant och som ränta på pengarna fick han själv uppbära skatten från fögderiet. Men hans nitiska skatteindrivning väckte snart irritation och den avblåstes 1674. Den nya svenska överheten var inte omtyckt
på Orust.

Från 1669 skakades Orust av hemska händelser i samband med de häxprocesser som då förekom i Sverige och i övriga Europa. Efter angiveri och tortyr dömdes åtta människor från Orust 1670-72 till att brännas på bål.

Gyldenlöwefejden

En skattelängd från 1679 visar att en tiondedel av gårdarna låg öde. Detta var visserligen mindre än i norra Bohuslän där nästan en tredjedel av gårdarna hade ödelagts. Men siffrorna talar ändå sitt tydliga språk om hur befolkningen på Orust drabbades under ofredsåren. Den målmedvetna försvenskning som, efter 1680, sattes in i Bohuslän underlättades säkerligen härigenom. Den känsla av samhörighet som tidigare kanske funnits mellan bohusläningar och norrmän upphörde under krigsårens omilda ockupation. För den enskilde var det nog likgiltigt om kungen bodde
i Stockholm eller Köpenhamn. Fred, trygghet och rimliga skatter var säkert viktigare. Att ta ställning för någondera sidan i ett osäkert läge var både onödigt och oklokt. De flesta resonerade nog som bonden Anders Reersson på Lilla Askerön. I en tvist med sin norsksinnade svåger sade han: "Hoo wet huru dhe höga Potentater blifwa förlijkte."

När beskedet 1679 kom att fred slutits och att trupperna skulle lämna Orust, påbjöd den norske fogden brandskatt. Detta innebar att befolkningen hotades med att få all sin egendom uppbränd om de inte betalade. Hotet gav en del pengar. Vid tinget i mars 1682 berättade orustbönderna om sina umbäranden under krigsåren, då den norske fogden "pijnte denne fattige allmoge till märg och ben". Så totalt hade utplundringen varit att det ännu var ovisst om man skulle "komma till magt igen".

Man genom skattelättnade, en ökad frihet för seglation och handel samt en längre fredsperiod synes Orust ha återhämtat sig tämligen fort. Försvenskningen påskyndades målmedvetet genom att man tillsatte svensktalande präster och andra ämbetsmän samt att man övergick till svensk lag och förvaltning.

Orust under 1000 år: 1600-talet