 |
 |
Du är här:
Orusts historia - 1900-talet
Jordbruket var under förra hälften av 1900-talet alltjämt den viktigaste näringen. Utöver sedvanlig spannmålsproduktion blev också andra varor efterfrågade. På 1920-talet började många bönder, på kontrakt, att odla ärter och grönsaker för Hugo Hallgrens konservfabrik i Ellös. Med ärttröskorna, som inköptes av konservfabriken, fick dessa kontraktsodlingar ett stort uppsving.
Nya metoder och maskiner minskade behovet av arbetskraft. Orust blev en avfolkningsbygd. Från år 1900 minskade folkmängden genom utflyttning oupphörligen ända till 1968. Då bodde på Orust 8.827 invånare; mer än en halvering sedan sekelskiftet. Fraktfarten minskade i takt med landsvägarnas utbyggnad. Nya bilfärjor och Skåpesundsbrons tillkomst 1938 underlättade ytterligare samfärdseln. De stora skeppsvarven följdes av mindre varv för fiskebåtar och reparationer. Efter 1950 började flera varv på Orust att experimentera med plastbåtar efter impulser från Amerika. Detta lyckades, vilket är anledningen till att många plastbåtar nu byggs på Orust. Kommunikationerna förbättrades avsevärt när Tjörnbroarna invigdes 1960 och när den nya länsvägen via Henån över broarna vid Nötesund blev färdig 1966. Dessa nya förbindelser tillsammans med Stenungsunds storsatsning på industrier fick till följd att flykten från Orust upphörde. Bostadsbyggandet kom igång, och tätorterna utvidgades kraftigt. Många skolor, servicehus och andra lokaler har under senare tid uppförts i hela kommunen. I Henån, Svanesund och Ellös finns numera högstadieskolor. Från sockenstämma till kommunfullmäktigeVid sockenstämman behandlades ursprungligen mest kyrkliga angelägenheter, bland annat underhåll av kyrka och prästgård. Även andra ärenden kom med tiden att behandlas i sockenstämman, till exempel fattigvården. Med kommunalreformen 1862 blev socknarna på landsbygden landskommuner. Sockenstämman ersattes då av kommunalfullmäktige. Fram till kommunreformen 1952 bestod Orust av 10 kommuner. Nya lagar om social trygghet i början av 1900-talet och beslutet om enhetsskola eller grundskola ställde nya krav på kommunerna. De små kommunerna fick gå samman till större enheter. År 1952 bildades sålunda Morlanda storkommun av kommunerna Mollösund, Käringön, Gullholmen och Morlanda. Samtidigt sammanslogs Tegneby, Röra och Stala till Tegneby storkommun. Myckleby storkommun bildades av Långelanda, Torps och Myckleby kommuner, men ytterligare ökat samarbete blev snart nödvändigt. 1962 gick Tegneby och Myckleby samman och bildade Östra Orusts kommun. Enhetsverket avslutades den 1 januari 1971 då Orust blev en enda kommun.
Kommunens huvudorterCentrum för bygden var tidigare sockenkyrkan, där alla viktiga händelser avhandlades och kungjordes. Kustsamhällena fick naturligtvis tidigt en betydelsefull roll i och med det handels- utbyte som där ägde rum. När förbudet mot handel och näringar på landsbygden upphäv- des vid mitten av 1800-talet, startade flera driftiga handelsmän affärer och andra verksamheter på Orust. Platser som Assmunderöd, Ilandafors och Kårehogen blev små centralorter för bygden. Nu har dessa affärer och verksamheter lagts ned och det kan vara svårt att förstå den viktiga funktion dessa platser en gång haft. De samhällen som nu är kommunens huvudorter har inte varit det särskilt länge. 1975 bestämdes att Henån, Ellös och Svanesund skulle vara huvudorter för servicen i de olika kommundelarna.  |
Kontaktuppgifter:
Kommunstyrelse- förvaltningen kommun@orust.se |
