Hur skiftet förändrat en bygd

Ett bra exempel på hur skiftena förändrat en bygd på Orust har vi i Nedre Hoga strax söder om Vrälandskrysset. Gårdarna ligger nu var för sig längs bergskanten mot beteshagarna och skogen. Den gamla byn låg strax ovanför den nuvarande parkeringsplatsen för runstenen. Byn bestod av femton hus och ladugårdar samt jord-
källare och trädgårdar. Den sprängdes 1841 som ett resultat av laga skiftet.

Hela hemmanet Nedre Hoga ägdes under 1600-talet av bonden Jon Rasmusson. Efter hans död 1697 delades gården mellan hans två söner. Äldste sonen Engelbrekt byggde hus och ladugård intill föräldrahemmet. Hemmet övertogs av den yngre brodern Anders. Båda bröderna dog omkring 1728. Deras barn delade i sin tur gårdarna i vardera två hälfter. Därigenom uppstod fyra fjärde-
dels hemman. Ytterligare två bostadshus byggdes i byn. Ladu-
gårdarna hade man gemensamt.

Åkermarken låg i långa smala fält intill byn. Genom delningen hade varje hemmansdel nu fått var sin fjärdedel i varje fält. Omkring 1775 delades en av fjärdingsgårdarna i två åttondelar. Det blev alltmer hopplöst att veta var gränserna gick. År 1784 genomfördes därför storskifte.

Storskiftet medförde att varje gård fick all åkermark samlad på ett ställe. Ängarna "Likhogen" i öster och "Heden" i söder skifta-
des också i fyra lotter. Detta innebar att varje gård fick sina
åkrar och ängar på bara tre platser. Beteshagarna och skogen väster om byn var gemensam till 1812. Då delades även dessa ägor upp med en lott till varje gård. Ingen i byn behövde flytta sitt hus.

I början av 1800-talet fortsatte hemmansklyvningen. 1820 hade tre av gårdarna delats till två åttondels gårdar vardera. Tjugo år senare var gårdarna nio till antalet. Det fanns nio bostadshus och nio ladugårdar. Sju av dessa enheter låg kvar i den gamla byn. De andra två låg enskilt på nyligen uppodlad ängsmark.

Situationen blev ohållbar. Fortsatt uppodling var närmast omöjligt på grund av alla smålotter. Bönderna anhöll om laga skifte av hemmanet. Detta verkställdes 1841. Lantmätaren delade in ägor-
na i inte mindre än 345 olika markbitar. Varje bit värderades för att delningen skulle bli rättvis. Nu skulle var och en av de nio gårdarna få all åker och äng samlad på ett ställe. Den gamla byn sprängdes. Tre av gårdarna fick behålla sina tomter och hus. De övriga fick riva och flytta till nya platser. Alla byggnader värdera-
des. Några av boningshusen hade flera rum och kök. Alla hade innertak och vind, oftast inredd med något rum. De större husen hade tegeltak, andra torvtak. Endast ett var målat utvändigt. Det var rödfärgat. Alla ladugårdar var täckta med halm och byggda med stående reglar, s.k. resvirke. Klädseln bestod av bräder och enris. Därutöver fanns det i regel en fristående jordkällare till varje gård samt några fruktträd. Endast på ett ställe fanns ett
s.k. hemlighus.

De tre jordägare som fick bo kvar i byn ägde de största andelar-
na. Två av dem hade dessutom byggt nya hus strax innan. Den tredje bonden bodde i ett äldre, större hus, som låg på byns äldsta tomt. Övriga jordägare i byn måste riva och flytta sina hus till nya platser. Dessa delägare hade mindre hus och var i regel fattiga. Visserligen skulle alla delägare solidariskt betala flytt-
kostnaderna, men utflyttningen blev ändå betungande och de
som drabbades fick svårt att klara förändringen. De hade också fått byta åkermark mot ängsmark, vilket minskade avkastningen per tunnland. Flera av de utflyttade familjerna misslyckades med att behålla sina gårdar.

Här följer i korthet vad som hände vid laga skiftet 1841 i Nedre Hoga. Då delades ägorna i nio lotter, benämnda A till I.

Den nya vägen mellan Varekil och Henån, som byggdes strax efter 1960, kom visserligen att förändra en del brukningsvillkor; E-skiftet fick då en jämnbred åkeryta i utbyte mot restmark
öster om vägen. Men i övrigt består gränserna som drogs upp
vid laga skiftet 1841.

       ____________________________________________

Följande källor har använts vid beskrivningen av Nedre Hoga:

Skifteskartor - På lantmäteriet i Gävle finns kartor och beskriv-
ningar till de skiften och hemmansklyvningar som genomförts på varje gård i Sverige. Lantmäterienheten på länsstyrelsen i Göteborg har kartorna som rör Bohuslän.

Jordeböcker och mantalslängder - Ger uppgift om ägare, mantal och skattepålagor. Finns på landsarkiven.

Kyrkböcker - Ger upplysningar om de människor som bodde
på gårdarna. Kyrkböckerna för Bohuslän förvaras på lands-
arkivet i Göteborg. I biblioteket i Henån finns alla bevarade kyrkoböcker från Orust före 1900 på mikrokort.

Domböcker - Innehåller rättegångsprotokoll och kan berätta
om ägotvister, arv och lagfarter. Finns på landsarkiven.

Intervjuer med markägare Gula kartan - En ny ekonomisk karta som visar bl.a. fastighetsgränser. För Orust finns äldre ekonomiska kartor från 1936 och 1977.