Medeltiden

Den kristna läran spreds genom mission och via de handels-
kontakter som fanns med redan kristnade länder. I Norge var
det med kung Olav Tryggvason som kristendomen omkring år 1000 erkändes som religion för hela befolkningen. Detta gick
inte alltid fredligt till, eftersom religionen blev ett medel i makt-
kampen mellan kungen och lokala hövdingar. Om detta berättar bland annat Snorre Sturlasson i sina norska kungasagor. I Bohuslän hade troligen kristendomen fått ett visst fotfäste
redan under 900-talet.

Traditionen anger att Tegneby kyrka var den första kristna helgedomen på Orust och Tjörn. Den påstås vara byggd direkt
på en äldre kultplats. Delar av hednatemplet skall ha ingått i
den allra första kyrkans väggar.

Orust under 1000 år: 1100-talet - Tegneby kyrka

De första kristna kyrkorna tycks ha förlagts till platser som redan tidigare var centra för trakten. Samtliga sockenkyrkor på Orust har, eller har haft, järnåldersgravfält i sin närhet. I Myckleby ligger exempelvis resterna av ett mindre höggravfält alldeles utanför kyrkogårdsmuren. Väster om Torps kyrka har en gång legat ett gravfält. Likaså tyder de många fornlämningarna nära Röra och Tegneby kyrkor på att platserna varit av vikt redan
före kristendomens införande.

Det politiska läget i de tre skandinaviska länderna var inte stabilt. Medeltiden karaktäriseras till stor del av stridigheter mellan länderna. Bohuslän kallades Viken och hörde mestadels till Norge. Som gränsland hamnade Viken mitt i krigshändelserna och var ibland också orsak till krigshändelserna.

Strider och fejder tärde naturligtvis på befolkningen. De knappa förråden och de magra skördarna skulle under krigstid räcka inte enbart till bonden och hans hushåll utan även till främmande eller egna trupper och deras djur. Övergrepp på lokalbefolkningen i form av våldgästning, förstörd skörd, nedbrända hus och gårdar var säkert inte ovanliga.

Att beskriva hur vanligt folk på Orust hade det under medeltiden är inte lätt. Det finns få källor som kan ge oss en pålitlig kunskap. En viktig förändring var införandet av skattebetalning under 1200-talet. Även om skatterna ofta var betungande med många extra uttag befriade de samtidigt bondebefolkningen från andra plikter t.ex. ledungen, en förpliktelse till krigstjänst på kungens skepp.

Enligt en notis från 1285 försökte Norge att som pant för skade-
ståndskrav till Danmark på 6.000 mark erbjuda Orust och i
värsta fall också Tjörn. Detta visar att Orust var en värdefull bygd, fullt värd denna då oerhörda summa.

I den medeltida bygden var så gott som alla bönder. Det var odalmannen som ärvt sin jord, de nya prästerna och den fram-
växande gruppen godsherrar. Sättet att bruka jorden och hålla boskap under tidig medeltid skilde sig inte nämnvärt från vad
som varit brukligt under järnåldern. En av de mest påtagliga förändringarna var att man började använda plog med vänd-
skiva. Plogen var effektiv men samtidigt tungarbetad, och åkrar-
nas utseende kom helt att förändras. De årderristade åkrarna ersattes av långsmala tegar.

Fiske bedrevs som husbehovsfiske av bönder som bodde nära kusten. Det finns inget som tyder på att man ägnat sig yrkes-
mässigt åt fiske. På öarna längst ut i kustbandet fanns ännu
ingen bebyggelse. Under medeltidens sillperiod har människor säkert tidvis bosatt sig därute.

Under sen järnålder infördes till Norden bruket att timra hus. Detta byggnadssätt hade troligen under tidig medeltid helt ersatt bruket att bygga långhus.

Timringstekniken med alla dess fördelar innebar dock en begränsning i husets storlek på grund av stockarnas längd. I stället för några få hus med flera funktioner under under samma tak fick varje gård nu
en samling mindre hus som alla hade olika funktioner.

De medeltida husen på Orust var med all säkerhet ganska små, låga och grå. De var timrade av rundtimmer och hade sadeltak. Det vanligaste var helt säkert ryggåsstugor, dvs. stugor utan innertak. I bostadshuset fanns oftast bara ett rum, "stugan", och en liten förstuga av något slag. Mitt i bostadsrummet fanns eld-
staden med öppen eld på en häll. Fönster av glas fanns inte. Ljuset släpptes in genom en lucka i taket. Stampade jordgolv var säkert också vanligt.