 |
 |
Du är här:
Digerdöden på Orust
Digerdöden (efter fornsvenska "digher", stor) var en böldpest som nådde Europa från Asien och spreds av råttor. År 1349 kom en pestsmittad engelsk kogg till Bergen i Norge. Därefter dröjde det inte länge förrän pesten spridde sig över hela landet. Nästa år, 1350, nådde den Sverige. Det tog ofta bara tre dagar från det man blev sjuk till dess man dog. Det började med äpplestora svulster i ljumskar och armhålor. Snart spred de sig över hela kroppen. Sedan uppstod stora svarta fläckar överallt innan döden inträdde. Ingen hjälp stod att få. I Sverige bedömer man att omkring en tredjedel av befolkningen dog.
På Orust finns gamla sägner upptecknade om hur fasansfullt "
den svarta döden" slog till. En sägen berättar att det bara blev två människor kvar på Orust. Det var en kvinna från Nösund och en man från Klevedal i Torps socken. Kvinnan gick upp på Boxviks vette och tände ett bål. Då svarade mannen med rök- signaler från ett berg på norra Orust. De två sökte upp varand- ra och blev stamfäder till befolkningen på Orust. En annan sägen berättar att det i Röra socken på 1300-talet funnits två kyrkor. Den ena blev kvar men den andra, som stått vid de s.k. Stadsstenarna på Utegårds mark övergavs på grund av att folket dog ut. På platsen fanns sju bautastenar. Men området förstördes till stor del på 1950-talet när landsvägen breddades. Hur stor del av befolkningen på Orust som dog i pesten under 1350-talet är svårt att bedöma. Tjörn lär ha drabbats mycket hårt. Enligt en forskare dog 80% av befolkningen. Orusts befolk-
 |
Kontaktuppgifter:
Verksamheten för samhällsutveckling kommun@orust.se |
