På denna plats ses ännu stenrester efter grunden till en ängslada som innehades av gårdsägaren och häradsdomaren Niklas Olsson i Glimsås. Ladan torde ha försvunnit i början av 1900-talet när området här blev planterat med skog.Någon gång vid mitten av 1800-talet har detta plana område,
som förr varit ett kärr, dikats ut och odlats upp av gårdsägarna
i Huseby och Glimsås, Olof Nilsson eller hans son Niklas Olsson. De raka dikena, som ännu tydligt ses i skogen, vittnar om denna odlarmöda.
Vid mitten av 1800-talet ökade exporten av havre från Bohuslän kraftigt beroende på stor efterfrågan i England. Där behövdes stora mängder havre till hästarna som drog tunnelbanetågen i London och lastvagnarna i kolgruvorna. All mark i Bohuslän som gick att odla upp blev då besådd med havre. Skeppen som förde havren till England från de många magasinen runt Orusts kuster hade koks och kol med i retur. Bränsle var på den tiden en stor bristvara i Bohuslän.
När uppodlingarna efter några år ej gav tillräckligt med avkast-
ning lades de öde och förvandlades till betes- och slåtteräng.
För att skydda grödan från betande djur är denna uppodling avgränsad av stengärdesgårdar. När slåttern var avklarad
kunde boskapen släppas in för efterbete.
På grund av detta områdes avskilda belägenhet uppförde man
en ängslada där höet från slåtterängen kunde förvaras. När vintern kom med tillfrusen mark och bra slädföre var det lätt
att frakta hem grödan. Problemet härifrån och ner till Glimsås måste ha varit det mycket branta vägpartiet Himlabacken. För
att bromsa har man nog endast kunnat använda s.k. släpor,
två slanor med en lastyta emellan kopplade direkt till hästens sele. Släporna drogs med ändarna direkt på marken vilket minskade farten nedför.
