Artikeln publicerades
Jättelokan, eller jättebjörnlokan som den ofta kallas är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Den blommar i juli och innehåller en giftig växtsaft som i kombination med solljus kan orsaka kraftiga skador på huden.
Eftersom det finns flera växter som påminner om jättelokan är det inte helt lätt att skilja dem åt. Två exempel är strättan och kvannen som till skillnad mot jättelokan är ofarliga.
Jättelokans närmaste släkting, björnlokan, kan också ge utslag om växtsaften kommer i kontakt med huden. Men björnlokan är inte invasiv och behöver därför inte bekämpas.
Några tips vid artbestämning är att titta på hur stor växten är, hur bladen ser ut och i vilken typ av omgivning den växer i.
Höjd: Upp till fyra meter
Plats: Ängar, vägkanter
Utseende: Vita blomflockar och storflikiga blad (1 meter)
Höjd: Upp till 2 meter
Plats: Ängar, vägkanter
Utseende: Vita eller gulaktiga blomflockar och bredflikiga blad
Höjd: Upp till 2 meter
Plats: Fuktig ängsmark, stränder
Utseende: Vita eller rödaktiga blomflockar och parvisa blad med sågtandade flikar
Höjd: Upp till 2 meter
Plats: Längs kusten och fjällen
Utseende: Grönaktiga blomflockar och parvisa blad med sågtandade flikar
Det säkraste sättet att känna igen en jätteloka är att gå på storleken. Är den mer än två meter hög med maffiga blad och blomflockar på flera decimeter så är det troligtvis en jätteloka. Är den mindre och nättare är det förmodligen någon av de andra arterna.
Jätteloka är med på EU:s förteckning över invasiva arter, så som markägare måste du ta bort den om den finns på din mark. Här får du veta hur jättelokan ser ut, var den växer och framför allt vad du ska tänka på om du behöver bekämpa den.
I första hand bör någon form av mekanisk bekämpningsmetod användas. Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska växtskyddsmedel så långt som möjligt undvikas. Vid val av bekämpningsmetod ska man ta hänsyn till följande:
En bedömning av vilken metod som fungerar bäst bör göras från fall till fall. På Naturvårdsverkets webbplats finns en metodkatalog med mer information om enskilda metoder och dess för- och nackdelar som stöd i denna bedömning. Där finns också referenser till publicerad forskning om metoden.
Naturvårdsverkets webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Artikeln uppdaterades