Björnsundskanalen, vandringsled

Denna natur- och kulturstig, som är ansluten till Kuststigen är knappt två kilometer lång.

Vandringsleden är markerad med blåmålade stolpar och leder via en lång, smal stenbank över till Stora Björnholmen.

Från öns topp har du utsikt över Björnsundskanalen. Kanalen sprängdes under 1935–1943 för att öppna farleden för större fartyg in till Uddevalla. Järnräckena och stentrapporna längs stigen är uppsatta på 1930-talet för att underlätta arbetarnas vandring till kanalbygget.

Var rädd om naturen

Största delen av stigen går inom Morlanda Naturreservat. Visa hänsyn mot naturen, kulturminnena och de boende i området.

Korskällan

Här har vattnet flödat sedan urminnes tider. I medeltida skrifter kallas den Korskällan. Blomsterkungen Linnés lärjunge Per Kalm berättar efter sitt besök 1742 att munkarna i forna dagar gått i procession med korset till denna källa. Under den katolska tiden lär ett kors ha varit uppsatt här för att helga platsen.

Här etablerades ett av Morlandas äldsta torp, omnämnt på 1600-talet som just Korskällan.

Stad, hamn och järnväg

År 1887, när en givande sillperiod pågick, gjordes ett utkast till stadsplan för detta område.

Idén var att bygga en järnväg från Uddevalla över Bokenäs, Ängön och Flatön till Ellös. I Malösund skulle en djuphamn anläggas med breda kajer och magasin. Hela området mellan Ellös och Morlanda brygga skulle indelas i gatukvarter med plats för två kyrkor, rådhus och fem stora torg.

Tjugo år tidigare (1867) hade Uddevalla genom Herrljungabanan förbundits med järnvägsnätet i Sverige. Utbyggnad av detta nät främjade det lokala näringslivet kraftigt. Många förslag till nya satsningar uppkom. Detta förslag stannade dock på papperet. Tack vare att detta inte blev verklighet kunde istället hundra år senare Orusts första 18-håls golfbana anläggas här.

Trankokeskär

Den lilla holmen i viken heter Trankokeskär. Där låg ett av Bohusläns minst 500 trankokerier under den stora sillperioden 1747–1809. Sillen kom höst och vinter och trängde år efter år i sådana mängder in i fjordarna att isen ibland bröts upp. Man fiskade med landvadar som lades ut med småbåtar.

Eftersom man inte kunde salta in all sill till föda, började man koka ur fettet, tranet, som exporterades som bland annat lampolja till gatubelysningen i storstäderna som Paris där det kastade ljus över Franska revolutionen. Rekordåret 1796 exporterades 60 000 tunnor tran. Detta var Bohusläns guldålder som lockade stora skaror folk.

Sillen fick kokas i åtta timmar innan man kunde skumma av fettet. Vedåtgången utarmade kustens skogar och man tvingades gå över till torv. Man anlade också “grumsedammar” där de urkokta resterna, grumset, tömdes, då man trodde att det fördärvade sillfisket, om det tippades i havet.

Anläggningen här hörde till de mindre med fyra kittlar kring en stor eldstad. Den ägdes av översten Didrik Bildt, bördig från Morlanda säteri, och farfars farfars farfar till Carl Bildt, statsminister på 1990-talet och senare utrikesminister. Didrik som var född 1756 deltog i Gustaf III:s krig mot ryssarna. Vid en drabbning 1789 träffades han av en kartesch i benet, som fältskären fick såga av strax ovanför knäet. Stödd på sitt träben levde han sedan i nära 60 år till 1848. Han är begravd på Morlanda kyrkogård.

På toppen av berget till höger om stigen finns resterna av ett gravröse från bronsåldern, cirka sju meter i diameter. Bara mäktiga personer begravdes i sådana högar. Intill kvarlevorna placerades vanligtvis värdefulla gåvor, lämpade för resan till andra sidan.

Rösena har därför ofta, liksom detta, plundrats. Många av stenarna ligger nedkastade nedanför krönet. Längre fram bland träden finner du grunden efter ett dynamitförråd, ett minne efter de stora sprängningsarbetena för Björnsundskanalen, som du strax kommer till.

Märrepallen

Här utanför går norra farleden in till Uddevalla. Den gick förr söder om Stora Björnholmen och var mycket smal och grund. Något bättre blev det efter muddringen 1874–1877. Det nämndes ändå bland ortsbefolkningen som ett under att en kutter en gång tog sig igenom vid högvatten. Först 1943 invigdes efter omfattande sprängningsarbeten Björnsundskanalen, markerad med rödvita kummel i öster. Projektet drevs av Arbetslöshetskommissionen och inleddes vid Malö strömmar 1935.

Storskottet

Denna plats kallas Märrepallen. En förklaring till namnet sägs vara att hästar roddes över till Flatön härifrån. I farleden utanför denna udde låg Märrepallens grund som sprängdes bort vid det första “Storskottet” 1937.

Det var en metod arbetsledaren Tage Bergulv hade finslipat under arbetet med Sotekanalen och innebar att salvan antändes under vatten. Detta dämpade kaskaden av lera och stensplitter och laddningen kunde därför ökas.

Vid arbetet inne i kanalen kunde arbetarna torrskodda borra för dynamiten i en fångdamm och vattnet släpptes på innan salvan gick. Totalt fem storskott blev det. “Europas största sprängskott” stod det i Bohusläningen efter smällen 16 april 1942 i kanalens inlopp. Då hade man fyllt 1 365 hål med sammanlagd längd på sju kilometer med 9,5 ton dynamit. Bostadsbarackerna på Flatön skadades, en flera meter hög våg sköljde bort en sjöbod och en lada rasade samman.

Ganska snart efter invigningen upptäckte man att strömmar på uppåt fyra knop korsade farleden. 1945 pressades ett lastfartyg med 2 000 ton gatsten på grund och förliste. Därför byggde man den långa stenbanken i öster. Av samma skäl fylldes Stora Ström mellan Malö och Flatön igen. Kvar är Lilla Ström väster om Handelsman Flinks hus vid Stättebryggan. På lokalbefolkningens uppmaning lämnade man en öppning mitt på för mindre segelbåtar. Också denna ställde till problem och fick omsider täppas till, med påföljd att du kan promenera ut till Stora Björnholmen. Borta är dock träbron utefter Flatön som anlades för att man skulle kunna dra småbåtar när det rådde motström.

Björnsundskanalen

Farleden invigdes den 5 oktober 1943 av socialministern Gustav Möller. I ångbåtarna Göteborg och Skagerrak eskorterade av tre minsvepare färdades hans sällskap genom den flaggprydda kanalen: generaldirektörer, landshövdingar, officerare, ingenjörer och statssekreteraren Tage Erlander, som tre år senare skulle bli statsminister.

I de högtidliga talen påpekades att Uddevalla nu kommit lite närmare havet, och att kanalen skulle förbättra dess läge som hamnstad. En god del av den nordgående nyttotrafiken skulle slippa farleden innanför Tjörn och Orust, en omväg på tre mil med Paternosterskären som ett ständigt hot vid stormar från syd och sydväst.

Tanken på en större nordlig farled var gammal, men projektet inleddes först 1935 som ett så kallat nödhjälpsarbete. Sådana finansierades av staten i syfte att lindra arbetslösheten under depressionen. Omkring 130 familjeförsörjare, flertalet från trakten, fick sysselsättning. Många var under arbetet inhysta i baracker på Flatön.

Den största insatsen krävde utsprängningen av Björnsundskanalen här nedanför. Det trånga sundet fördjupades från två till åtta meter och vidgades från fyra till 40 meter. Ansvaret vilade på ingenjör Tage Bergulv som just hade avslutat anläggandet av Sotekanalen i norra Bohuslän, där han utvecklat en metod han kallade “storskott”. Det största storskottet i den här kanalen laddades med 9,5 ton dynamit och lockade tusentals åskådare.

257 000 kubikmeter massor muddrades med paternosterverk bort ur farleden, och 119 000 kubikmeter sten lyftes upp på Stora Björnholmen med eldrivna lyftkranar. Fundamenten finns ännu kvar invid bergsstupet. Kostnaden för hela projektet stannade strax under fyra miljoner kronor, precis som kalkylerat.

Efter kriget fick industrin och handeln en enorm fart, fartygen blev allt större – och så var den nordliga passagen åter för liten. Istället har den blivit en allt mer intressant farled för båtturismen.