Kråksundsgap vandringsled

Stora fartyg har förlist här genom åren. Först måste man förbi undervattensgrunden Alnebåden och Koppholme flu. Närmare sundet kan man överraskas av en svår sjöhävning med tvära vågor. Seglare brukar köra igång motorn, för här lyder inte båten som man är van. Men det händer att propellern spinner i luften så länge att styrman tappar kontrollen. Än knepigare blir det om man därtill får möte i det trånga sundet. Det är därför man här i trakten säger: ”Är du en karl, så klarar du Kråksunds gap”.

Gamla tiders sjöfarare höll sig helst inomskärs. Den trånga passagen innanför Bråtö var inte utprickad, men den som lyckades ta sig in genom Kråksundsgap kunde segla i trygghet norrut nästan ända till Lysekil. Det gällde det att ta sig in i tid, före natt och storm, så att man såg märkena i ”enslinjen”. När man hade den vita kvartsfläcken på Högholmen mitt förstenröset vid Sollid inne på Orust, så var man på rätt kurs.

De första fyrarna lades också i den gamla enslinjen. Mitt uppe på Högholmen ovanför kvartsfläcken, ”Vita Fläcken”, låg mellan 1890 och 1911 ett fyrvaktarhus med inbyggd fyr och på Sollid nära 50 meter över havet restes också en fyr. De var fotogendrivna och fick varje dag tändas och släckas av Högholmens fyrvaktare.

1911 ersattes båda med AGA-fyrar som styrdes automatiskt genom Gustaf Dahléns geniala uppfinningar. Högholmen avfolkades och huset monterades ned. 1941 släcktes båda fyrarna och ersattes av två nya i själva sundet, den södra på Bråtö, den norra på Kråkholmen, kallad ”Kråkholme lykta”.

Men än idag är den gamla enslinjen inprickad på sjökortet. Märkena utgörs nu av en vitmålad betongtavla på Högholmen och det vita fundamentet till den sista fyren på Sollid.

Högt uppe på berget Stora Glippan bakom dig bryter en svartmålad trätavla horisonten. Den restes 2005 av Morlanda Hembygdsförening och ersatte originalet, som Marinen hade satt upp i början av 1900-talet. Den ligger precis i enslinjen och fyllde en viktig uppgift under kriget, då fyrarna ofta släcktes.

Gustaf Daléns uppfinningar revolutionerade fyrväsendet. Hans solventil (till höger i bilden) nedbringade gasförbrukningen kraftigt. Genom metaller som reagerar på ljus reglerade den gastillförseln så att den tände fyren i skymningen och släckte den på morgonen. Det blinkande skenet åstadkoms av klippapparaten (till vänster i bilden) som reglerades av gastrycket. Med en anordning som automatiskt också bytte ut utbrända glödnät kunde så fyrarna sköta sin uppgift utan tillsyn i över ett år. Daléns uppfinningar spreds över världen och renderade honom Nobelpriset i fysik 1912.

Den första fyren på Sollid byggdes 1896 för att leda sjöfarare in mot Kråksundsgap. Den visade ett fast vitt sken 48 meter över havet. Själva fyren var monterad på ett sju meter högt bocktorn och sköttes av fyrvaktaren på Högholmen, som varje dag hade 101 trappsteg att vandra hit upp.

Den fotogeneldade fyren ersattes 1911 av en gasdriven AGA-fyr i en åttakantig kur på ett betongfundament. Gastuberna fick man hala upp i en för ändamålet tillverkad plåtränna.

Sollids fyr släcktes när fyrarna i själva sundet tändes 1941, en större på Bråtö i söder och en mindre på norra sidan, lokalt kallad ”Kråkholme lykta”. Gamla tiders sjöfarare klarade inseglingen genom det besvärliga sundet med hjälp av en så kallad enslinje. När de hade Vita Fläcken på Högholmens sydvästra sida mitt för ett stenröse här uppe på Sollid, så kunde de styra rakt in mellan skären och sedan låta ankaret gå eller segla tryggt inomskärs norrut.

Enslinjen är utmärkt på sjökortet än idag, men utgörs dels av en vit betongtavla på Högholmens västra sida, dels av detta vitmålade betongfundament, angivet som Sollids kummel.

Förr var Sollids fyr en omtyckt utflyktsplats. Varje år vandrade skolbarn i trakten hit under en friluftsdag för att njuta av den storslagna utsikten och lära sig mer om sin hembygd. Tidigare fanns bara en gångstig från Hälleviksstrand till Edshultshall. Vägen här nedanför är en arvtagare till den första vägen som byggdes 1914 mellan Stensbo i Morlandadalen och Mollösund.