Kultehamns vandringsled

Den märkliga natur- och kulturmiljön i utmarksområdet Kultehamn blev 1987 av länsstyrelsen förklarad som riksintresse för kulturminnesvården.

Sex år senare kunde vi tack vare markägarnas välvilja och ALU-anvisad arbetskraft anlägga en kulturstig och öppna miljön för besökare. Med stöd av Bohusläns Museum kunde 1998 nya illustrerade skyltar sättas upp. Kultehamn blev mer och mer uppskattat för sin unika historia och miljö.

Arbetet med kulturstigen har letts av föreningen Svanesunds GIF.

Tillgänglighet

För att göra stigen hållbar har marken dränerats med diken och rör. Sedan har grusning i flera omgångar skett för att hårdgöra vandringssträckan. För att underlätta vattenavrinning att stigens markytan välvts.

När du passerar de enkla stengrunderna efter Soffis undantagsstuga börjar stigningen upp mot den bergsplatå där de allra fattigaste familjerna byggde sina stenstugor. Stigningen är till att börja med cirka 6 procent. En kortare sträcka är något brantare men sedan planar stigen ut igen. Stort arbete har lagts ned för att dränera bergsskrevan och göra den lättvandrad och framkomlig för en eldriven rullstol.

Vid Kristenssons sevärda stenstuga finns en av rastplatserna som är handikappanpassad på så sätt att du obehindrat kan komma helt intill bordet med rullstol. Längs hela Kultehamnsstigen finns det tre sådana rastplatser.

På höjdplatån passerar du myrarna Krästemyren och Björkestadsmyren, som visar upp en intressant flora. Du kan bland annat träffa på rosling och vitpyrola. Efter dessa myrar går stigen nedåt till Kultevatten. Lutningen är på några ställen omkring 10 procent. Men stigen ligger hårdgjord och dränerad inne i en väl etablerad barrskog. Här möter stigen Orust Tvärs.

Kulturstigen Kultehamn är så långt som möjligt anpassad för personer som har svårt att ta sig fram. På kartan kan du se hur tillgängligt det är på en tregradig skala grön, gul och röd. Grönt är fullt tillgängligt för alla medan gult är tillgängligt för många men kan innebära problem för några. Rött är otillgängligt för rullstolsburna men ändå ganska lättvandrat. Blått markerar anslutning till kuststigen Orust Tvärs.

När du kommer till Kultehamns parkeringsplats möts du av en välkomstskylt. Ordet ”–hamn” betyder i detta sammanhang utmark, här mindre värdefull mark, och ”kult-” syftar på de många små bergkullarna i området.

1800-tal

Under mitten av 1800-talet, när befolkningen på Orust ökade kraftigt och fattigdomen var som störst, tvingades många utfattiga familjer upp i bergen för att bygga sig enkla stenkojor. Det är denna kamp på liv och död som Kultehamns kulturstig berättar om.

Under 1800-talet, när detta område bebyggdes, var trakten helt skoglös. Redan under 1700-talet, beroende på den stora sillperiodens behov av ved till sina trankokerier, blev i stort sett all skog nedhuggen på Orust. Återväxten förhindrades av boskapen som gick på bete bland bergen. Kvar blev bara enbuskar och ljung och detta användes som bränsle. Den skog som nu finns är antingen sådd eller planterad under 1900-talet. Stigen går på flera ställen igenom en cirka 50 år gammal skog.

Bergsgärdet under Västra Bö, byggt omkring 1835, rivet efter auktion 1939. Fornlämning nummer 156, Långelanda socken.

Torpet Bergsgärdet nämns första gången 1835. Uppodlingen här kan dock vara äldre. Ett torp med namnet Gärdet är känt sedan början av 1800-talet. Det var samtida med torpet Granholmen som låg några hundra meter öster om Bergsgärdet.

Detta torp var förhållandevis stort. Inemot två hektar åker har brukats. Åkern väster om jordkällaren planterades med skog omkring 1970. Stengrunden efter bostadshuset innehåller en källare. Det sista huset var förmodligen byggt omkring 1900 och indelat i kök, kammare och ett större rum.

Norr om jordkällaren är stengrunden efter ladugården fortfarande synlig liksom den stensatta bro som ledde in till logen. Enligt ett urgammalt mönster låg fähuset åt söder medan hö och säd förvarades i den kalla nordliga delen.

Den siste torparen hette Alfred Berntsson. Han dog 1938. Året därpå hölls auktion och byggnaderna revs. Alfreds änka Gerda lät bygga upp bostadshuset på en ny tomt närmare landsvägen. Det huset är numera ersatt med ett nytt.

Personer som bott här

Lars Olsson, född 1824, sjöman, och hans hustru Anna Christina Torberntsdotter, född 1831, flyttade hit 1868 från torpet Blötkärr under Håfoss.

Barn:

• Karl Oskar, född 1857, flyttade 1899 till Västra Bö
• Bernhard Salomon, född 1859, flyttade 1889
• Johan Teodor, född 1862
• Sofia Karolina, född 1865
• Sandel, född 1869

Axel Pontus Johansson, född 1875, son till torparen Johannes Persson och Anna Sofia Johansdotter på Hultet under Övre Trätte. Gift 1900 med Berta Karolina Johansdotter, född 1876, dotter till torparen Johannes Andersson och Britta Kajsa Johansdotter på Sörtaga under Västra Röra.

Barn födda här:

• Kerstin Alice Viktoria, född 1901
• Bror Anselm Johannes, född 1906
• Torsten Johan Alban, född 1909

Familjen flyttade 1911 till Sörtaga under Västra Röra.

Alfred Berntsson, född 1862, död 1938, son till bonden Bernt Olausson och Matilda Kristina Johansdotter i Stala i Långelanda socken. Gift med Gerda Bernhardina Olausdotter, född 1865, dotter till torparen Olaus Persson och Inger Johanna Gabrielsdotter på torpet Fagerhult under Mölneby. Makarna flyttade hit från Göteborg 1911.

De hade inga egna barn men tre fosterbarn:

• Karl Erik Fridolf Konstantin Frid, född 1910
• Bror Oskar Prodin, född 1915
• Molly Johansson, född 1923

Sofias undantag under Västra Bö, byggt omkring 1905, öde 1920, rivet 1924. Fornlämning nummer 229, Långelanda socken.

Sofia Johansdotter var född 1841 och var änka efter torparen och sjömannen Johannes Persson. De hade fem barn. Av dem blev sonen Axel torpare på Bergsgärdet. När modern blev gammal byggde Axel 1905 en undantagsstuga till henne. Av den enkla stengrunden får du en uppfattning om storleken.

1920 flyttade hon till Axel som då var torpare på ett större ställe i närheten av Stillingsön. Undantagsstugan revs 1924 och lär ha återuppbyggts på annan plats. Stengrunden efter huset saknar rester av spismur. Detta innebär att huset istället haft järnspis i köket och kanske en järnkamin i rummet. I början av 1900-talet började det bli vanligt med sådana eldstäder i bostadshusen.

Intill gaveln på huset finns en stensatt terrass för prydnads- och måhända även nyttoväxter. Man kan också se stenmurarna efter ett uthus, som kan ha inrymt får, höns och ved. Den låga stengärdsgården som omger platsen har knappast kunnat hålla kvar någon boskap om inte djuren varit ”hällade”, det vill säga fjättrade med kättingar om nacke och ben. Den metoden är numera förbjuden. Furuskogen är planterad omkring 1950.

Höjden under Västra Bö, bygget påbörjat 1873, öde efter eldsvåda 1903. Fornlämning nummer 231, Långelanda socken.

När Helena Berntsdotter kom hem efter en dags arbete 12 juni 1903 hade hennes hus brunnit ned. Kvar i lågorna blev en artonårig handikappad pojke. Småsyskonen räddade sig ut genom fönstret. Några vuxna fanns inte hemma. Helena samlade själv ihop de brända benen efter sonen för att han skulle kunna begravas.

Fadern hade tidigare övergivit familjen. Han hette Johan Adolf Kristensson, men kallades Adel. Han hade fått lämna sitt förra torp och börjat bygga här 1873. Helena hade med två barn kommit hit 1881 då hon gifte sig med Adel. De fick fem barn tillsammans. Adel började bygga på ett hus ett litet stycke bortom Höjden. Även Helena dyker upp på andra platser på Kultehamn.

Stenmurarna vittnar om att huset var rätt originellt. Kanske är den östra delen vid jordkällaren äldst. Murarna närmast har inrymt får och höns. I mitten lär vid tiden för branden ha funnits ett bostadsrum och kök med träväggar. Taken var troligen täckta med halm eller torv. Omkring platsen finner man enkla uppodlingar och i björkhagen längre bort syns ännu tydligt små åkrar.

Personer som bott här

Brita Maria Johnsdotter, född 1820 i Myckleby socken, flyttade hit 1873, död här 1880. Hon hade varit gift med Kristen Halvardsson på torpet Fossen under Nedre Trätte, född 1800, död 1866.

Barn:

• Johan Adolf Kristensson, född 1848, död 1918
• Inger Sofia Kristensdotter, född 1854, flyttade till Göteborg 1879
• Albertina Kristensdotter, född 1862, flyttade till Göteborg 1883

Johan Adolf Kristensson, kallad Adel, gift 1881 med Helena Sofia Berntsdotter, född 1853, död 1932, dotter till rotebåtsmannen nummer 98 Bernt Andersson Bö på torpet Heden under Västra Röra.

Helenas barn före äktenskapet:

• Johan Albin, född 1876
• Frida Pamelia, född 1878, flyttade till Halland 1895

Barn med Johan Adolf:

• Klara Beata, född 1882
• Axel Severin, född 1884, innebränd här 1903
• Johan Bernhard, född 1887
• Augusta Serafia, född 1892, flyttade till Göteborg 1910
• Anna Teresia, född 1896, flyttade till Trollhättan 1912

Adels undantag under Västra Bö, påbörjat omkring 1900, aldrig färdigbyggt. Fornlämning nummer 234, Långelanda socken.

Adel, som egentligen hette Johan Adolf Kristensson, övergav sin familj i backstugan på Höjden (också kallad Kristenssons) omkring 1900 och började bygga eget hus här. Han hade bräckliga ben och gick åtminstone på äldre dar på kryckor. Det är tveksamt om han klarat av att bygga stenväggarna ensam. Kanske bytte han arbete med stenläggare vid husbyggen i trakten. Själv var han drevare, det vill säga han tätade mellan timmerstockarna när det byggdes nytt.

Enligt uppgift blev stenstugan aldrig färdig. Tak och fönster kom aldrig på plats och det finns inga spår av någon eldstad. En ovanlig detalj är putsen av cementbruk som ännu sitter kvar. I den finns avtryck efter en dörrstolpe.

Tomten hägnas av en låg stengärdsgård och i söder av en så kallad gropavall, som slutar i myren. Man grävde ett dike och lade upp massorna längs detta till en vall. Kanske var denna mark uppodlad av Adel medan han ännu bodde kvar på Höjden. Han var under sina sista år fattighjon och inhyst på torpet Bergalund, som ligger nära parkeringsplatsen där Kulturstigen börjar. Adel dog 1918.

Nyborg under Västra Bö, byggt 1864, öde 1915. Fornlämning nummer 235, Långelanda socken.

Stenstugan på denna plats byggdes 1864 av förre båtsmannen Abraham Kvick. Taket var täckt med torv. Väggarna har troligen varit slätputsade med ler- och kalkbruk och rummet invändigt klätt med bräder. Man kan se att fönstren från början varit större. Öppningarna har fyllts igen när man ersatt dem med mindre.

Under soffan i det lilla köket höll man höns bakom några ribbor. Bakom köksväggen finns ett förråd för ljung och torv till bränsle. Trakten var skoglös och ved en lyxvara. Under svåra vintrar lämnade man stenstugan och kröp ihop inne i jordkällaren för att inte frysa ihjäl. För att försörja familjen fick Abraham ibland vandra ända till Norge i jakt på arbete.

John Samuelsson var den siste som bodde här. Platsen kallas därför vanligen Johns på Högberg. Han bodde här med hustru och fyra barn i ett rum på åtta kvadratmeter. Modern dog 1909. När fadern gick bort 1915 blev dottern Annie, som nästan var blind, bortauktionerad och sonen Åke placerades i fosterhem.

Yngsta dottern Alice, som föddes här 1898, levde ända till 1989 och fick uppleva en enorm förändring av sina livsvillkor.

Personer som bott här

Abraham Johansson Kvick, avskedad rotebåtsman, född 1823 i Myckleby socken, flyttade hit 1864 från backstugan Stigebacken under Övre Trätte, död här 1891, gift med Anna Britta Andersdotter, född 1823, troligen i Stala socken, död här 1885.

Barn

• Johan August, född 1851, flyttade till Myckleby 1869
• Olof Samuel, född 1853
• Britta Maria, född 1857
• Selma Johanna, född 1859, död 1861
• Selma Augusta, född 1862, död 1863

John Leonard Samuelsson, född 1859, död här 1915, son till torparen Samuel Olsson och hans hustru Anna Kristina Larsdotter på Hjälperöd under Mölneby Nordgård, gift 1887 med Britta Maria Abrahamsdotter Kvick, död 1909.

Barn

• Eva Charlotta, född 1890
• Annie Teresia, född 1895
• Alice Cecilia, född 1898, död 1989
• Åke Leonard, född 1902

Björkedalen under Långelanda, byggt 1865, öde 1876.

Endast obetydliga rester är kvar efter bebyggelsen här på Grenegärdet som platsen kallas. Namnet kommer från den ende torparen som bott här, Niklas Gren. Han hade varit indelt båtsman, dvs. stamanställd vid flottan, men avskedats redan vid 29 års ålder.

I Sverige bestod försvaret före sekelskiftet av soldater och båtsmän som försörjdes av landets bönder. Varje soldat fick sig tilldelad en liten jordlott och ett torp. De kunde förstås själva begära avsked. Båtsmän tog ibland hyra som sjömän i handelsflottan. Men i rullorna kan utläsas högst varierande skäl: ”Är huvudsvag och får avsked”, ”Kasserad för dess liderlighet”, ”Är gammal och bräcklig, har varit fången i Ryssland, har bråck, är oduglig. Kasseras.” Den sistnämnde var 43 år. Oavsett orsak fick de ofta efter avslutad tjänst klara sig bäst de kunde utan någon pension.

Varför Niklas fick lämna tjänsten är inte känt. Men man vet att han var en orolig natur som hade svårt att komma överens med andra. Han lär ha flyttat 26 gånger under sitt liv. I Långelanda socken har han lämnat många stengrunder efter sig.

När han blev osams med en markägare var det bara att riva. Han och hustrun fick släpa med sig virket till nästa ställe. På denna plats bodde han osedvanligt länge, i elva år.

Personer som bott här

Niklas Niklasson Gren, född 1830 i Stala socken, död 1909 i Långelanda socken, rotebåtsman på Basteröd i Klövedals socken på Tjörn intill sitt avsked 1859, uppodlade detta torp 1865. Gift 1857 med Johanna Kristiansdotter, född 1821, död 1913, oäkta dotter till Kristian Johansson på Blötkärr under Håfoss och änkan Olena Olsdotter på Nybygget under Åsen i Långelanda socken. Makarna Johanna och Niklas Gren bodde efter 1888 i den backstuga som benämns ”Helenas”. De synes omkring 1900 ha blivit utauktionerade som fattighjon.

Johannas barn före äktenskapet

1. Anna Kristina Andersdotter, född 1851 i Stala socken.
2. Lovisa Larsdotter, född 1853 i Långelanda socken.

Johannas barn med Niklas Gren

1. Olof Alfred, född 1859, flyttade till Göteborg 1874.
2. Nikolina Sofia, född 1867, död här 1869.

Dalen under Långelanda, byggt 1884, öde omkring 1938, rivet 1939. Fornlämning nummer 218, Långelanda socken.

1884 byggde förre båtsmannen Olof Eliasson Sjöman ett torp. Kvar finns stengrunder efter jordkällare, bostadshus, ladugård, hönshus och svinstia.

Olof hade tidigare bott på Ransberg och var änkeman. Vid flottan i Karlskrona träffade han Hanna som blev hans andra hustru. De fick fyra barn. Hanna bodde här i nära sextio år. Länge reste hon varje vecka med ångbåten från Svanesunds brygga till Göteborg för att sälja ägg, frukt och grönsaker.

Den stora jordkällaren intill har troligen byggts av bönderna gemensamt för rovor och potatis. När fattigdomen ökade gick det ej att skydda ensliga matförråd. När det var som värst på 1870-talet kunde övergivna jordkällare till och med tas i bruk som bostäder.

Personer som bott här

Olof Peter Eliasson Sjöman, före detta rotebåtsman, född 1842, son till torparen Elias Persson och hans hustru Katarina Olsdotter på Bråten under Varekil i Stala socken. Död här 1923, först gift med Olivia Andersdotter, död på torpet Ransberg under Burås (se Helgas) 1878, omgift 1883 med Johanna Maria Johansdotter, född 1855 i Ramdala i Blekinge län, död i Östra Röra i Långelanda 1942.

Barn i första äktenskapet

1. Johan Emil Olsson, född 1872.
2. Anna Kristina Olsdotter, född 1875.
3. Emma Sofia Olsdotter, född 1877, död här 1887.

Barn i andra äktenskapet

1. Hugo Albin Olsson, född 1886.
2. Johan Peter Olsson, född 1888, död här 1889.
3. Karl Elof Olsson, född 1893, död här 1893.
4. Karl Elof Olsson, född 1894.

Båtsmanstorpet Ransberg under Burås, bebyggt 1844, bebott till 1995.

På denna plats uppfördes 1844 ett båtsmanstorp med hus och ladugård för gårdarna i Burås. Här bodde efter varandra fyra båtsmän med namnet Sjöman, anställda i flottan på indelningsverkets tid.

1893 flyttade siste båtsmannen härifrån.

Torpet övertogs 1899 av Otto Albin Andersson och hans hustru Anna Sofia. Han omkom 39 år gammal i en sjöolycka 1909. Änkan blev ensam med sju barn. Fattigvården ville auktionera ut barnen på bygden. Men modern lyckades få ett litet understöd och kunde hålla familjen samman. Hon levde ända till 1961 och blev 95 år gammal.

Yngsta dottern Helga Andersson var en bra bit över åttio när hon slutade fara iväg på sin moped för att servera vid bjudningar. Hon bodde kvar här till sin död, två dagar före sin nittioårsdag 1995.

Personer som bott här

Olaus Eriksson Sjöman, rotebåtsman nr 47, född 1818 i Ucklums socken, i tjänst till 1859, sedan bosatt på Niklases.

Johan Peter Petersson Sjöman, rotebåtsman 47, född 1841 på Berga under Västra Bö, död 1865, ogift.

Lars Jonasson Åkerberg, sjökorpral, född 1825, och hans hustru Kristina Eskilsdotter, född 1817, bodde här 1861–1864.

Olof Peter Eliasson Sjöman, rotebåtsman nr 47, född 1842 i Stala socken, i tjänst 1864–1884. Gift 1867 med Olivia Andersdotter, född 1844 i Myckleby socken, död här 1878. Gift 1883 med Johanna Maria Johansdotter, född 1855 i Ramsdala i Blekinge (se Sjömanstorpet).

Barn i första äktenskapet

1. Edvard Albin, född 1867, död 1867.
2. Emma Matilda, född 1869, död 1870.
3. Oleana Karolina, född 1870, död 1870.
4. Johan Emil, född 1872, flyttade till Vräland 1893.
5. Anna Kristina, född 1875.
6. Emma Sofia, född 1877, död 1887.

Barn i andra äktenskapet, se Sjömanstorpet.

Johan Edvard Hansson Sjöman, rotebåtsman nr 47, född 1860 i Torps socken, gift med Alma Karolina Augustsdotter, född 1860 i Torps socken, död 1895 på Nyborg under Håfoss, dit de flyttat 1893.

Barn

1. Olga Antonia, född 1881.
2. Johan Hilmer, född 1883.
3. Anders Sigfrid, född 1884.
4. Elise Arvida, född 1888, död 1891.
5. Alex Elander, född 1893.

Olaus Andersson, änkeman från Östra Kollungeröd, född 1816 i Stala socken, död här 1897, gift andra gången med Hilma Olivia Olausdotter, född 1856 i Österdal under Mulltorp, flyttade med barnen 1898 till Östra Röra.Barn

1. Klara Oleana, född 1886.
2. Karl Oskar, född 1892.
3. Johan Bernhard, född 1894.

Otto Albin Andersson, född 1869 på Bäcken under Västra Bö, död 1909, gift med Anna Sofia Augustsdotter, född 1866 på Nyborg under Kebo, död här 1961.

Barn

1. Johan Oskar, född 1887.
2. Elise Ottilia, född 1892.
3. Karl Algot, född 1894.
4. Annie Maria, född 1896.
5. Henning Valdemar, född 1899.
6. Ingrid Sofia, född 1901.
7. Helga Gunilla, född 1905.

Ransberg under Burås Östergård, byggt 1834, öde 1911. Fornlämning nummer 221, Långelanda socken.

Samuel Hansson hade varit dräng på en gård i Västra Bö. Han gifte sig med Anna från Klädesholmen och byggde ett hus här. Han odlade upp en bit mark, men när båtsmanstorpet på Ransberg anlades 1844 fick han avstå det mesta av uppodlingen. Längre fram under 1800-talet har här börjat odlas igen. En ladugård byggdes mot öster. Kanske hade den bara risväggar eftersom torpet var så litet och fattigt.

Den siste som bodde här hette Niklas Berntsson och därför kallas stället Niklases. Han var änkeman och flyttade 1911 till sin dotter Nikolina i Göteborg men dog redan samma år. Bostadshuset plockades ned och blev hönshus på Sjömanstorpet. Nikolina återkom hit omkring 1950 och bodde några veckor i jordkällaren som är allt som återstår av torpet. Därinne kan du ännu se rester av hennes sovplats.

Personer som bott här

Samuel Hansson, född 1807 i Tegneby socken, död 1860 på Backen under Åsten, gift 1835 med Anna Jönsdotter, född 1806 på Klädesholmen, flyttade till Backen under Åsten 1848.

Barn

1. Herman, född 1836.
2. Johan Per, född 1839.
3. Johanna Matilda, född 1841, död 1844.
4. Johannes, född 1844, död 1856.
5. Inger Sofia, född 1846.

Olaus Eriksson Sjöman, f.d. rotebåtsman, född 1818 i Ucklums socken, död 1901. Gift med Inger Svensdotter, född 1814 i Resteröds socken, död här 1886.

Barn

1. Anna Maria, född 1842, flyttade till Hisingen 1865.
2. Anders Johan, född 1846, död 1847.
3. Karl Edvard, född 1846, död 1848.
4. Inger Sofia, född 1848, flyttade till Tuve 1866.
5. Karl Johan, född 1853, flyttade till Säve 1878.
6. Olof Edvard, född 1857, död 1890.

Niklas Berntsson, född 1842, död 1911, son till Bernt Nilsson i Ängås och hans hustru Johanna Larsdotter. Gift 1872 med Sofia Hansdotter, född 1844 i Stala socken, död på Berga under Västra Bö 1893.

Barn

1. Nikolina Sofia, född 1875, flyttade till Masthugget 1901.
2. Karl, född 1881, drunknade i England 1901.
3. Juliana, född 1886.

Barnbarn

• Anders Napoleon, född 1896, son till Nikolina.

Anna Kristina Jakobsdotter, född 1831, död här 1908, ogift, var förmodligen piga hos änkeman Olof Eliasson Sjöman, därefter hos Olaus Eriksson, och sedan hushållerska hos Niklas Berntsson.

Ransberg under Burås Uppegård, byggt 1888, rivet 1924. Fornlämning nummer 222, Långelanda socken

Den orolige båtsmannen Niklas Gren, som skildras i texten om Grenegärdet, byggde sitt sista hus på denna plats 1888. Av stengrunden kan man utläsa att det bestod av ett rum och kök samt en utbyggnad med snedtak bakom köket för fåren. Intill byggdes en jordkällare och vid berget mitt emot ett hönshus.

Detta hus stod tomt och var i socknens ägo när backstugan på Höjden (Kristenssons) brann 1903 och Helena Berntsdotter blev hemlös. Hon fick flytta hit med sina små barn. Hon hade får och höns och kunde kanske odla något till husbehov. 1915 födde dottern Anna ett barn här. De lämnade hemmet strax därpå och Helena blev ensam.

1924 var det nya ålderdomshemmet i Trolltorp klart och socknens fattiga åldringar flyttades dit. Där dog Helena 1932. Då var huset här borta. När Helena flyttade härifrån köptes det av änkan på Ransberg till ved. Hon och dottern Helga kunde knuffa omkull stugan för hand.

Personer som bott här

Niklas Niklasson Gren, född 1830 i Stala socken, rotebåtsman i Basteröd på Tjörn till 1859, bodde därefter på många platser i Långelanda socken, byggde detta ställe 1888, död 1909, gift med Johanna Kristiansdotter, född 1821 på Nybygget under Åsen i Långelanda socken, död 1913 (Familj: se Grenegärdet).

Helena Sofia Berntsdotter, gift Kristensson, kom hit 1903 efter branden på Höjden under Västra Bö, född 1853 på torpet Heden under Västra Röra, död på ålderdomshemmet i Trolltorp 1932. Maken Johan Adolf Kristensson, född 1848, hade tidigare lämnat familjen (se Kristenssons).

Barn som följde med hit efter branden

1. Augusta Serafia, född 1892, flyttade till Göteborg 1910.
2. Anna Teresia, född 1896, flyttade till Trollhättan 1912, död 1983.

Barnbarn

• Elsa, född 1915, dotter till Anna.

Myren under Burås Östergård, bebodd från 1872, öde 1891. Fornlämning nr 227, Långelanda socken.

Björkestadsmyren har tjänat både som vattentäkt och torvmyr. Längs stigen en bit österut finns en stengrund som först kan ha byggts som ett övernattningshus för får, en ”sövila”, och sedan använts som torvlada för förvaring av torv.

Från 1872 bodde på denna plats Henrik Olsson med sin familj. Han var son till en bonde och gårdsägare i Burås men kom på obestånd och blev fattighjon. Torvladan fick i all nöd inredas som familjens bostad. Henrik och hans hustru hade sex barn. Flera av barnen bodde hemma med egna familjer under det fattiga 1880-talet, så det var trångt i den lilla backstugan som övergavs 1891.

Bergarten här låter sig lätt klyvas i skivor och här låg ett kvarnstensbrott. En del ämnen till kvarnstenar ligger ännu kvar på berghällarna.

På stengrunden intill har det möjligen stått en torvlada. Man kan ana spår av uppodling där granskogen nu står tät. Stigen fortsätter västerut mot Kultevatten.

Personer som bott här

Henrik Olsson, född 1820 i Burås Östergård, död här 1890, gift med Lotta Bengtsdotter Sahlqvist, född i Rönnäng på Tjörn 1914, död här 1886. De flyttade hit 1872 från backstugan Lunden under Mölneby Nordgård.

Barn

Olena, född 1840, ensam mor till Gerda Lovisa Johansdotter, född 1866.

Johanna Maria, född 1842, ensam mor till Johan Herman, född 1871 i Göteborg.

1. Olof Peter, född 1845.
2. Karl Alfred, född 1849, död 1895.
3. Johan Bernhard, född 1854.
4. Selma Beata, född 1858.

Olof Peter Henriksson, (se ovan), gift 1874 med Juliana Olausdotter, född 1851 i Långelanda socken. Makarna flyttade 1877 till Göteborg.

Barn

• Oskar Henrik, född 1875.

Karl Alfred Henriksson, (se ovan), gift med Britta Lovisa Jakobsdotter, född 1861 i Långelanda socken. De flyttade 1891 till Kållekärr under Prästtorp.

Brittas barn före äktenskapet

• Johan Birger, född 1884 i Norddalen under Ängås.

Barn med Karl Alfred

• Albert Osvald, född 1886, död här, tre dagar gammal.

Fornlämning nummer 226, Långelanda socken

Stengrunden har varit övergiven i mer än hundra år och ingen har kunnat berätta vad den använts till. Det kan ha varit en ”sövila”, skydd som byggdes under 1700-talet då får och vallpojkar ännu hotades av rovdjur. Sedan dessa utrotats och de samfällda utmarkerna skiftats i enskilda lotter övergavs sövilorna. Några sådana användes sedan som torvlador där man lagrade torv till vintern.

Sedan Bohusläns skogar skövlats under flera århundraden blev torv det viktigaste bränslet under svåra vintrar. Torven gav god glöd och var ett utmärkt bränsle. En nackdel var att den skapade mycket sot.

Torvbrytningen ägde rum under försommaren. Herbert Hårshagen arbetade här som barn omkring 1920 och berättar att männen med höga stövlar stod i ett hål och stampade torven till en gröt som sedan breddes ut på marken. Därpå ristade man med en spetsad träribba ut lagom stora fyrkanter. Efter tio dagar hade massan torkat så att man kunde resa styckena mot varann två och två. Efter ytterligare tio dagar staplades de i långa rader och kunde efter några veckor fraktas hem till torp och gårdar. Lön för mödan fick arbetarna in natura, det vill säga ett lass torv.

Berg under Västra Bö, byggt omkring 1843, öde 1898. Fornlämning nummer 233, Långelanda socken.

Skräddaregärdet bebyggdes omkring 1843 av Johan Peter Johansson och hans hustru Britta. Bostaden låg på kullen och hålan i marken har nog varit en källare. I bouppteckningen efter hustrun 1867 får man veta att bostaden och fähuset var byggda i en enda länga. Värdet var 45 riksdaler, vilket då motsvarade priset på en liten ko.

År 1875 övertogs torpet av skräddaren Peter Jakobsson. Han hade blivit änkeman året innan och hade fyra vuxna döttrar. Han gifte om sig med en nära 30 år yngre kvinna med vilken han fick tre barn. Kvinnan hade tre egna små barn. Efter Peters död flyttade hans unga änka med de två yngsta barnen till Göteborg 1898 och torpet blev öde.

Jordvallarna väster om torpet är spår efter en kanal. Den grävdes för hand under ett år av Teodor Olsson på Fredstomten, Toggestala, Severin i Härlycke, Anders på Dammen och Abraham på Kulta. Kanalen blev klar 1900 och genom den 500 meter långa kanalen dränerades Kultevatten och mer torvmark frilades.

Personer som bott här

Johan Peter Johansson, född 1811 på Berga under Västra Bö, död 1890 på Lunden under Vasseröd, bodde här 1843–1876, gift med Britta Jönsdotter, född på Klädesholmen 1813, död här 1867.

Barn:

1. Johanna Elisabet, född 1843, sjuklig, död här 1874.

2. Ann Matilda, född 1845, död här 1848.

3. Inger Beata, född 1847, flyttade till Tegneby 1873.

Peter August Jakobsson, skräddare, född 1824, död här 1895, tidigare gift med Lisa Forsberg och bosatt på Sundsdalen under Mulltorp. De hade fyra vuxna döttrar vid Lisas död 1874. 1875 flyttade änkemannen hit och gifte 1879 om sig med Anna Kristina Andersdotter, född 1851, oäkta dotter till Johanna Kristiansdotter, som var gift med Niklas Gren på Grenegärdet. 1898 flyttade Anna Kristina till Göteborg.

Annas barn före äktenskapet med Peter August:

1. Olof Hilmer Hermansson, född 1873, flyttade till Göteborg 1896.

2. Anna Britta, född 1875, flyttade till Göteborg 1889.

3. Jakob, född 1878, död här 1882.

Barn med Peter August:

4. Axelina Olivia, född 1881, flyttade till Göteborg 1896.

5. Jakob, född 1883, flyttade till Göteborg 1898.

6. Karl August, född 1886, flyttade till Göteborg 1898.

Högberg under Västra Bö, byggt 1886, öde omkring 1920. Fornlämning nummer 232, Långelanda socken.

Denna plats har fått namn efter Aron Niklasson, som kom hit med sin familj 1886. Elva barn kom att växa upp här i en fattigdom och nöd som vi knappast kan föreställa oss. Arons yngsta dotter Agnes, född 1901, har efterlämnat en gripande minnesskrift om sin barndom. Efter moderns död fick hon elva år gammal ta hand om hushåll och småsyskon och tigga mat, kläder och bränsle.

Fadern Aron var sjuklig. Han hade varit artillerist och försörjde sig på tillfälliga arbeten. Bland annat flätade han korgar som han sålde på bygden.

På den vällagda stengrunden stod bostadshuset. Murar efter ett uthus som först kan ha varit en backstuga finns också kvar. Där synes Arons syster med familj ha bott i tio år. Strax före sin död 1921 flyttade Aron till sonen Karl på det närliggande torpet Backen.

Personer som bott här

Aron Niklasson, född 1855 i Långelanda socken, son till Niklas Andersson på Myrehagen under Vasseröd och hans piga Anna Andersdotter. Aron gifte sig 1881 med Josefina Segerblom, född 1863 i Varberg i Halland, död här 1913. Makarna bodde först hos Arons föräldrar i backstugan Myrehagen innan de byggde här 1886. Aron Niklasson dog 1921 hos sin son Karl Leander Aronsson på Backen under Åsten strax norr om denna plats.

Barn:

l. Axelina Josefina, född 1883, flyttade till Göteborg 1898.

2. Frans Napoleon, född 1884.

3. Karl Leander, född 1887.

4. Algot Julius, född 1890.

5. Jenny Amalia, född 1893.

6. Erik Hjalmar, född 1895.

7. Gustaf Valdemar, född 1897.

8. Gunnar Rudolf, född 1899.

9. Agnes Valborg Josefina, född 1901.

10. Oskar Viktor Valter, född 1904.

11. Bertil Harry, född 1909.

Lorents Edvard Berntsson-Bö, född 1848, son till rotebåtsmannen Bernt Andersson Bö på torpet Heden under Västra Röra och broder till Helena Sofia Berntsdotter på Kristenssons, gift med Olivia Augusta Niklasdotter, född 1857, syster till Aron Niklasson (se ovan), död här 1895. Makarna skrivs som inhyses här 1886–1895.

Barn:

1. Bernhardina Nikolina, född 1884.

2. Anna Elvira, född 1887.

2. Olof August, född 1894.