Gånggriften i Leby

Gånggriften i Leby byggdes för omkring 5 000 år sedan och är Bohusläns bäst bevarade stenåldersgrav.

1915 gjordes en arkeologisk undersökning av graven. Den leddes av arkeologen Vilhelm Ekman, som också grävde ut Hagadösen och gånggriften i Lunden på Orust. Ekman förolyckades under utgrävningen i Lunden inte långt härifrån.

Arkeologen Nils-Arvid Enqvist tog över rapportarbetet och i sin avhandling från 1922 beskrev han gånggriften här på Leby som ”en av största och vackraste stenkammargravarna i hela landskapet”.

Hur är graven byggd?

Lebygraven är nästan helt och hållet täckt av den omgivande runda högen, som är ovanligt stor.

Den är arton meter i diameter och 2,5 meter hög. Gravkammaren är uppbyggd av tolv stenhällar, som alla har en plan sida vänd inåt. Taket utgörs av tre stora hällar. Från kammarens sydöstra sida går en nära sex meter lång gång, byggd av tio hällar, även dessa med plan insida.

Gången är täckt med tre hällar och har liksom kammaren noggrant tätats med mindre stenar. Vid gångens mynning finns en tröskel av kantställda stenskivor, och vid öppningen till kammaren en ”dörr” av sten. Den nuvarande öppningen in till gravkammaren är grävd i sen tid.

Fynden

I förhållande till gravens storlek och omsorgsfulla konstruktion är gravgåvorna märkligt blygsamma.

1915 när arkeologen Wilhelm Ekman undersökte den 5 000 år gamla gånggriften i Leby var gången in till gravkammaren intakt.

I kammaren låg några benbitar, tre skivformade flintskrapor, en pilspets av flinta med tvärställd egg, en pärla av bärnsten och skärvor från lerkärl. Förutom dessa föremål från gravens anläggningstid påträffades en spjutspets av flinta, benbitar, fyra pärlor av lera, några järnfragment och keramikskärvor från senare tiders begravningar.